För ett tag sedan bestämde jag mig för att återvända till mina 5AM-morgnar. Jag var i en period där jobbet hade blivit mitt livs mittpunkt – gick det bra på jobbet, mådde jag bra. Gick det dåligt, mådde jag dåligt. Och den energin följde med mig hem. Jag åt knappt, satt fast i mina egna tankar och distraherade mig med spel eller YouTube tills jag somnade. Morgnarna började med att jag snoozade in i sista stund, skippade frukost och rutiner, och stack iväg till jobbet för att “göra min plikt”. Livet var inte särskilt kul under en längre tid. Jag behövde bryta mig fri.
Men att bara ställa klockan på 04:45 förändrade ingenting. Jag snoozade i 2,5 timmar, genom sju olika larm. Jag visste inte hur jag skulle ta mig ur den här vanan.
Tills en dag – då det bara klickade. Plötsligt flöt allting på. Vad var det som förändrades?
För det första: jag var trött på att må dåligt. Jag ville ha en förändring. Och så kom insikten – mina egna tankar hade tagit upp alldeles för mycket utrymme, och de var sällan positiva. Missförstå mig rätt: jag är singel och bor själv. Den jag för en konstant dialog med… är mig själv. Och det slog mig – jag behöver fler yttre influenser för att balansera mina egna tankar.
Så jag började prata med en coach (tack Conner och Nils), jag gick till en psykolog, jag började läsa mer för att ta in andras perspektiv. Jag kollade på YouTube-klipp med människor som har det tuffare än jag, men som ändå lyckas förändra sina liv. Jag behövde fylla mitt glas med andras framgångar, tills det blev uppenbart även för mig: jag kan också göra det här.
Nu har det gått 16 dagar sedan jag bestämde mig för att börja kliva upp klockan 05. De senaste nio dagarna har gått riktigt bra. Jag håller på att forma min morgonrutin, jag delar min resa på YouTube – och jag älskar det. Jag får egen tid innan jobbet drar igång. Jag har så mycket tid!
Jag hinner dricka mitt kaffe, skriva ner mina intentioner, läsa, skapa ett inlägg, äta frukost, tvätta ansiktet, borsta tänderna, byta om – och gå till jobbet i tid. Så mycket bättre än att snooza genom sju larm för att sedan kasta sig in i arbetsdagen.